Sjutton också...

Satt och tittade på "Bygglov" på Tv igår. Snickaren och fixaren hade en liten rolig ordväxling om svärsord, typ att man ska inte svära enligt fixaren, vilket han beskyllt snickaren att ha gjort. Ordväxlingen slutade med att snickaren sa: "Sjutton också". Detta är ett väldigt vanligt uttryck i Sverige, vilket jag inte undrat så mycket över, men så plötsligt började jag tänka på vart det kom ifrån. Jag menar varför är en siffra bättre än att säga "Helvete också" och varför just nummer 17? Så jag googlade och fann detta svar:

"Vi ”svär” också med hjälp av andra siffror: sju (sjuhelvetes), arton i den äldre formen attan (det var väl attan, attans också), hundra (för hundra gubbar), tusen i den äldre formen tusan (det var väl tusan, tusan också) och i kombinationer: sjutusan, sjuhundrade m.m.

Det är typiskt skandinaviskt att svära vid siffror.

Bakgrunden är förstås att vissa tal är heliga eller magiska. När man ville undvika att använda riktiga svordomar (som oftast har att göra med djävulen och helvetet), så hittade man på lite mildare kraftuttryck. Och då kunde man ta till sådana här heliga eller magiska tal. Attan (18) ansågs ganska farligt för det var Odens tal. Då var det lite mindre farligt med sjutton. Och sjutton har vi därför att sju ingår i det, och siffran sju har sedan urgammal tid uppfattats som helig och magisk. Bland annat var de rörliga himlakroppar som babylonerna räknade med sju: solen, månen och de fem himlakropparna man kunde se med blotta ögat."

 Källa: Språknämnden